skulle kunna vara ett tårpilsträd. Tårspilträd brukar inte finnas mitt inne i en skog mest bestående av barrträd. Det var definitivt något magiskt med det där trädet. Jag stog och tittade för en stund för att bekräfta om det var det jag såg var sant. För att jag började bli nyfiken på trädet så vandrade jag bort mot trädet för att ta mig en närmare titt. Jag hade rätt, trädet var ett tårspilträd som tillhörde viden växtfamiljen och var ursprungligen ett träd funnet i Kina. Grenarna på trädet var långa och vissa nuddade marken. Löven var avlånga och hade en grön färg på sig även om det var i slutet av oktober. Jag visste att det kunde finnas liknande träd i parker som prydnadsträd men aldrig skulle jag ha trott att ett sånt träd skulle befinna sig i mitten av ett barrträds dominerande skog. Jag tog mig närmare och in under det hängande grenarna för att ta mig en titt på trädets stam men det var verkligen inte ett vanligt träd jag hade hittat. Stammen var fylld med symboler dock såg det inte inristade ut utan att de var skapade tillsammans med trädet. Symbolerna var inget en vanlig människa skulle kunna tyda men det var någorlunda enkelt för mig att tydda dem. Jag hade inte gåt i någon kurs som hade pratat om såna symboler och jag hade knappt ett E i några av So ämnena jag hade i skolan. Så hur kunde jag läsa av vad som stog på ett mystiskt träd i mitten av ingen stans. Jag tog några steg närmare trädet så att jag kunde plasera min hand på stammen, kanske var det inte så smart men trädet såg tillfredsfrästande ut. Det såg ut som att det kunnat varit en port till en sagolik plats men sånt fanns bara i sagorna man fick lyssna på när man var liten som en god natt saga. När jag lade min hand på stammen så började ord komma ut ur min mun och när jag försökte ta bort handen så kunde jag inte, det var som att min hand hade blivit en ny gren till trädet. Nej, nej, nej tankarna rusade men bara främmande ord kom ut ur min mun. Hade jag råkat ta mig till en farlig plats där träd äter människorna som tar sig nära nog.
Plötsligt blev allt svart och jag kunde inte se trädet längre men det gällde även min hand och resten av kroppen. Jag försökte att lyssna efter fåglar för att se om jag fortfarande var i skogen, jag hörde inte ens vinden.
Jag kunde inte skilja på någonting och jag kunde inte känna något vare sig inombords eller med kroppen. Hur länge hade jag varit i det här eviga mörkret? Var jag fast utan en väg ut? Många tankar snurrade runt. Den enda känslan som jag kände var något kvävande, nästan som jag drunknade i mörkret eller i botten av havet där inget ljus nådde. Helt ärligt hade jag ingen aning om jag ens andas hela den här tiden.
Ett ljus uppenbarade sig svagt framför mig det var något som kändes välkommande. När ljuset växte sig större så såg jag bubblor kommande framför mig. jag kanske hade ramlat i en liten sjö eller kanske det var ett våtmarksområde jag klivit in i och ramlat ner. När ljuset blivit ljusare kunde jag se en skugga på ytan. Om det nu var ytan jag ny stått uppe på. Alla konstiga saker som kunde ha hänt hade inte hänt men ändå så var det mycket som hade. En hand räckande hand åkte ner i vattnet framför och handen tog tag i min jacka. Eller jag hoppades att handen var där för att hjälpa mig upp ur vattnet men jag visste inte ens om något av det här var sant, jag kunde faktiskt inte se min jacka eller mina händer än men jag visste att jag såg en skugga framför ljuset jag såg.
Allting blev mörkt igen och ingen hand hade hjälpt mig. Den kvävande känslan jag hade haft innan allt hade gått tillbaka till svart var borta, det var nog för att jag hade dött. Kanske det var en ängel jag sett men jag blev tagen till platsen där nere i stället. ”mmh..en, två, tre...” svaga röster hördes men inget ljus kunde jag se. ”en gång till, R¤#%279=?!`¨, en, två, treee!!.”
Comments (0)
See all