Bussen körde för en lång stund innan jag tryckte på stop knappen. Jag tog sen av mig mitt bälte och ställde mig upp så att jag skulle kunna få på mig min ryggsäck.

Minna ögon sökte sig efter det tre äldre damerna jag klivit på med och hittade dem strax efter. En av dem stirrade på mig och det ryste till i hela kroppen. Jag gick fram till dörrarna och väntade på att den skulle öppnas när bussen stannat. Jag tog ett djupt andetag igen, bussen stanna och dörrarna öppnades. Jag klev ur bussen och tog tag i båda banden som satt på min ryggsäck på min rygg och jag tog ett språng. Busshållplatsen jag klev av på var bara en stolpe med en skylt på, skylten var smutsig och fylld med spindelnät och man kunde även få syn på spindlar här och där om man tittade noga. Stigen jag skulle vandra på var precis som där den va på den förra hållplatsen, omringad av skog och knappt något ljus kunde tränga sig igenom.  

Jag hade inte gått så långt innan jag kände en bekant känsla. Så klart, det var minna skosnören som hade gåt upp igen och den här gången var det på båda skorna. Jag tog en titt runt omkring mig för att se om det fanns en sten eller en stubbe jag kunde sitta på. Jag sökte men jag kunde inte se något att sitta på, jag tog av mig min ryggsäck, jag tog av mig min jacka och jag tog av mig mina vantar. Jag placerade min ryggsäck till vänster, mina vantar lade jag i min jackficka och sen placerade jag min jacka ner framför mig. Jag satte mig ner på jackan och började med att knytta min vänstra sko och det tog ett par sekunder innan jag bytte till min högra. På min högra tog det lite längre på grund av att jag misslyckades med att göra en rosett den första gången. När jag var klar med att knytta båda av mina skor så kände jag en kall vind som svepte förbi och jag ryste till. Jag var precis på väg att ställa mig upp men hindrades av en smärta som kunde kännas i mitt huvud. Mina knän kändes som att dem nyss blivit skrapade. Smärtan pågick en stund men jag ställde mig på huk bredvid min jacka. Jackan som jag suttit på och plockade upp den och satt på mig den efter ett snabb av borstning av det smuts som hade fastna. Snabbt tar jag ur mina vantar ur fickorna och tar på mig det för att mina händer inte skulle frysa. Jag sträckte ut min hand efter min väska och kasta på den tillbaka på min rygg igen. Väskan var lite tung men det var inte så farligt. Jag tog en snabb titt på väggen jag nyss vandrat och fortsatte att gå fram åt. Smärtan i huvudet hade gått över men mina knän kändes fortfarande sköra för någon anledning, det var ju inte som att jag ramlade idag och inte heller igår.